Jag är ute och reser – igen. En tur med bil genom Europa med start i Tyskland, autobahn ner till Österrike och nu ett par dagar i Tjeckien. Och för ett par veckor sedan hände något ganska fantastiskt, min telefon blev för första gången användbar utomlands.

 

Med avskaffade roamingavgifter och 30 GB surfpott så fungerar navigeringen med trafikinformation, Spotify streamar musik i bilens ljudanläggning och barnen tittar på YouTube på sina plattor. Allt i fri fart på Autobahn, även om datahastigheten tyvärr inte alltid matchar bilens hastighet. Datanslutningen är helt enkelt inte lika bra utomlands som i Sverige. Det lilla E-et som indikerar “Edge” irriterar, det är långa vägavsnitt som saknar megabitanslutning med 4G, och detta inte bara på de österrikiska bergsvägarna.

 

Trots allt är revolutionen här. Jag har suttit på bergssidor och lagt upp bilder på sociala medier. Jag har kollat nyheterna i liften, och flyttat pengar mellan konton innan jag går till bankomaten.

Men revolutionen har en baksida, alltid uppkopplad betyder alltid närvarande. Så idag när vi åt middag i Plzen nere i ett källarvalv av sten, och kyparen med ett leende påpekade att inga radiosignaler nådde ner, blev det som en befrielse. Maten och sällskapet var mycket bra och ingen kunde lägga upp bilder på sociala medier eller kolla gruppchatten på Facebook. Vi trivdes bra ändå.

 

Skulle jag byta bort min uppkopplade värld till det som fanns innan? Nej, verkligen inte. Det är fantastiskt att använda Google translate för att översätta från Tjeckiska. Kolla priserna och tiderna för bergbanan och spontanboka bryggeribesök. Eller som när jag och äldste sonen besteg Zugspitze, Tysklands högsta berg, kunna dela position med nära och kära. De stod och väntade på oss på toppen när vi kom upp – de tog liften.

Nästa gång ni reser söderut slå på roamingen och upptäck ett nytt Europa.

Vi ses – virtuellt eller verkligt!