Konferensen för lantbruksjournalister fortsätter. Idag, torsdag, har vi besökt två olika mjölkgårdar. Förutsättningarna för mjölkproduktion här på Nya Zeeland är ordentligt annorlunda jämfört med Sverige. Den ena gården hade 700 mjölkkor, och den enda infrastruktur de hade var ett skjul med en mjölkningskarusell. En mjölkningskarusell är precis vad det låter som, en karusell för kor. Korna går in, blir rengjrorda och spenkopparna sätts på och korna mjölkas sedan medan de sakta åker runt ett varv. Det gör det enkelt att hantera för dem som mjölkar. Det finns ingen anledning att ha korna inne här i landet, de betar gräs hela året om. När det är dags för mjölkning promenerar korna självmant upp till skjulet där de mjölkas, det ser ganska roligt ut när de sakta går fram och tillbaka längs den kilometerlånga stigen till mjölkningen. De som sett reklamen ”skiftbyte i bregottfabriken” förstår vad jag menar.

Den andra gården hade fyra svenskutvecklade mjölkningsrobotar från DeLaval. Men eftersom korna även här gick ute och betade så behövde man locka in dem till mjölkningen genom att ge dem möjlighet till nytt bete. Man hade ett ganska avancerat system med automatiskt kontrollerade grindar som ledde korna ut i olika hagar.

DeLaval är inte ensamma, svenska varumärken är ganska vanliga här i Nya Zeeland. Jag sitter just nu och skriver i en Scania buss. Spotify är stort och på toaletterna finns det Tork handuksautomater från SCA. Mjölkbilarna är Volvolastbilar. Annars är förstås Japanska bilar stort, och vad gäller mat så finns alla kända amerikanska kedjor här, Starbucks, Dunkin Donuts, Mc Donalds, Burger King, Subway, KFC, Dominos, Pizza Hut, …

På torsdagskvällen besökt vi ett slakteri, som tyvärr inte var igång vid tillfället. Bara blodet på golvet låg kvar, efter dagens verksamhet. Slakteriet bjöd i alla fall på BBQ en bit bort, massor av gott nöt- och lammkött.