Ett 5 mil långt staket, nedgrävt i marken och med eltråd på ovansidan. Slussar för in och utpassage. Låter det som ett fängelse? Det kändes nästan så, men det är ett naturreservat. Man har i Maungatautari mountain gjort ett skyddat område där man har utrotat alla djur och växter som introducerats på Nya Zeeland sedan landet koloniserades. Möss, råttor, pungråttor och getter, alla har avlägsnats och stängs nu ute av det specialkonstruerade staketet. Staketet har mycket täta maskor, för att inte tillåta ens den minsta mus att ta sig in. Faller ett träd över staketet har man 90 minuter på sig att laga det, för att skadedjuren inte skall hinna hitta hålet och ta sig in.

Innanför staketet kunde jag inte låta bli att nynna på musiken till Jurassic Park. Känslan av förhistorisk skog, med stora träd, lianer och ormbunksträd tillsammans med staketet gjorde att man började lyssna efter dinosaurier. Men efter några minuter hör man istället stillheten och den melodiska fågelsången, så olik den hemma.

Vi promenerade på fint anlagda stigar i reservatet och guidades av volontärer. Projektet drivs av en stiftelse, med bidrag från myndigheter och privatpersoner. Lokala markägare har donerat mark och hjälper till med driften.

Tyvärr gick tiden snabbt i skogen, jag hade gärna stannat ett par dagar och utforskat naturen med min kamera och kikare. Nu blev det några snabba bilder och det enda jag märkte av fåglarna var deras sång. Man har ett sextiotal Kiwifåglar innanför staketet, men Kiwifåglar är nattdjur och mycket skygga så sannolikheten att få se en i vilt tillstånd är minimal och vi varken hörde eller såg någon.

Vi besökte också en av de gårdar som gränsar till reservatet, och som donerat mark. Ägaren har ett genuint miljöintresse och säljer sina lamm som färskt kött till de miljöprofilerade livsmedelsbutikerna Whole foods i Kalifornien. Han hade planterat träd runt sina vattendrag och satt undan våtmarker som egna små reservat. Utsikten från hans högt belägna gård över den gröna slätten var fantastisk.

På söndagen går resan vidare mot Nelson på sydön där det bland annat blir besök hos vinodlare och fler mjölkgårdar.